För 43:e gången samlas några medlemmar från Ställdalens Naturstudieklubb för att ha slåtterfest på Dansarbacken 12 augusti.
1974 hade klubben sin första slåtter på Dansarbacken. Då hade man hållit på över ett år och rensat från busk och sly. I många år efter att förre brukaren slutade med slåtter där, tyckte några i Ställdalens Naturstudieklubb att det skulle vara fint att åter bärga skörden av gräs, som växte på ängen. Första slåttern ställde över 70 personer upp. Då var det lie och räfsa som gällde. Uppgifterna har vi fått av Ove Karlsson vars far var en av dem som genomförde restaureringen av slåtterängen.
Nu är det slåtterbalk och räfsor som gäller.
Men lien har fortfarande sin uppgift att fylla.
Fortfarande är traditionen att träffas på Dansarbacken en viktig händelse under året. I år var vi 18 medlemmar som ägnade några lördagstimmar åt att behålla den biologiska mångfalden. Samtidigt förblir Dansarbacken det vackra smultronställe som uppskattas av många besökare både de som kommer med kanot på älven eller de som tar sig dit via landvägen.
Men det är inte bara arbete som gäller.
Att fika och prata en stund är också viktigt. Vid lunchtid serveras en lättare lunch som klubben bjuder på.
I år stod Kaija Remonen och Kerstin Johansson vid elden och i en murrikka stektes
pytt i panna
som serverades med ägg, rödbetor och sallad.
Det smakade mycket bra.
En ny hässja fylldes med hö. Tyvärr tycker en och annan hungrig besökare att hässjevirket är torrt och bra att tända brasan med, så det brukar vara något att reparera varje år. I år var det inte mycket kvar av hässjan, så Bror Johansson tillverkade en helt ny. Nu hoppas vi att den går att använda nästa år också.
I år fick vi också ett glädjande besked. En getägare kommer att ta hand om det hö som inte fick plats på hässjan. Eftersom det är gräs med mycket örter, så är det idealiskt för getter och får.
Nöjda och glada men lite trötta lämnade vi Dansarbacken. Nästa år är det åter dags för vårens fagning och senare slåtter.
Text: Thyra Lundell
Foto: Thomas Johansson