Ställdalens Naturstudieklubb har avverkat årets slåtter på Dansarbacken.
Sedan 1973 har klubben hållit ängen öppen till glädje för alla dem som har den som utflyktsmål. När man åkt genom tallheden i några kilometer blir den öppna gläntan en njutning för ögat. Att sitta där en stund, lyssna på tystnaden och se Nittälven sakta rinna mot söder ger nya krafter. Huvudmotivet för slåttern är dock att få behålla den fauna och flora som trivs bäst på ängen.
Växtligheten var ovanligt riklig och tätt i år. Slåtterbalken med Hasse Holm vid spakarna fick arbeta för högtryck.
Klubbens andra slåtterbalk och Leif Ljungqvist fick ta sig an den norra delen av slåtterängen.
Elvakaffet går inte att hoppa över.
Susan Rickardsson med dottern Nadja lät sig väl smaka.
Slåtterbalker gör arbetet lättare men lien är oersättlig på vissa ställen.
Ulf Hilding var en av dem som förde lien.
Den andra lien var Nicolai Nicksson redskap.
När gräset av avslaget kom räfsorna med deras ägare och samlade ihop det i högar.
Gräset kommer att hämtas för att bli vintermat till 7 getter vid Bromossen. Gräset som kommer från ängsmarker innehåller massor med örter och olika gräs. Det ger en omväxlande kost.
Vid lunchtid serverade Kaija Remonen chili con carne. Det blir en skön stund för att hämta nya krafter och prata en stund.
Klubbens nestor Willy Anderssons fyllde tallriken och åt sig mätt.
Kaija fick mycket beröm för sin matlagning. Det är inte helt lätt att laga mat till många hungriga personer.
När alla var mätta och belåtna samt fått nya krafter greppades åter redskapen.
Lien fick ny skärpning av Ulf.
Framemot eftermiddagen kunde vi inspektera det färdiga jobbet och njuta av resultatet.
Bakom ladan hade ett bestånd av vädd sparats. Många fjärilar, bin och andra insekter rörde sig där. Vi kunde ju inte ta maten ifrån dem.
Så var slåtterdagen över. Nöjda lastade vi slåtterbalkarna på släpvagnen och åkte mot Ställdalen. De första tunga regndropparna landade på bilens vindruta.
Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell