Under våren har Ställdalens Naturstudieklubb och Ljusnarsbergs Trädgårdsförening haft en gemensam aktivitet för att lära varandra om vad naturens skafferi kan bjuda på. Det började i Bruksgården, Ställdalen med en genomgång och ett samtal kring de olika deltagarnas erfarenheter av ätliga växter.
Någon vecka senare när växtligheten kommit igång var det dags att gå ut i naturen och botanisera. Nästa träff fick också vara inomhus då regn och knott var besvärande.
Nu när naturen är som rikast på växtlighet möttes vi vid Laggarbo för insamling av växter och genomgång av det vi lärt oss.
Värdparet Christina och Pelle hälsade oss välkomna och delgav oss sina planer inför dagen.
En kort genomgång och så var det dags för promenaden. Två grupper gick åt olika håll för att täcka upp olika biotoper.
Kopparbergarn följde med på vandring efter vägkant, åker och skog.
Första växten i korgen blev mjölkört eller det mer vanliga namnet rallaros. På våren kan man koka och äta skotten som sparris. Roten kan kokas och stuvas. De späda bladen kan användas som spenat eller te.
Älgörten spred sin söta doft. Den är bra att torka till te. Både blommor och blad går att använda. Växten är rik på salisylsyra så en kopp te kan lindra huvudvärk. Blommorna blir god saft och gele. Där hade deltagarna lite olika åsikter om smaken. Undertecknad tyckte att det smakade fläder men fick inte medhåll av alla.
Johannesörten finns i två versioner. Den äkta Johannesörten med tvåkantig stjälk är bladen användbara till te och i blandsallad. Det blir också en vackert rödgul snaps om man lägger i blommor. Den äkta Johannesörten färgar fingrarna röda när man smular sönder blomman.
Av granskott kan man göra te men också lägga dem råa i en sallad.
I granskogen kan man hitta mattor av harsyra.
Den har en frisk lite syrlig smak och används rå i sallad. Smaksätt gärna gräddfil med färska blad. Den är godast på försommarn nu börjar den bli lite träig.
Hasselns nötter tillhör markägaren så fråga om lov om du vill plocka.
Kantarellen är också ett smakligt inslag i naturen.
Här beundras en stor lind.
Det blir ett gott te av blommor och blad. Som späda är de också goda i sallader.
Både vitklöver och
Rödklöver har ätbara och dekorativa blommor. Alla i gruppen hade någon gång nypit bort blomman från fästet och sugit ur det söta innanmätet.
Ljungen som nu börjar blomma med sin intensiva lila färg är också värd att plocka och torka.
Det blir utmärkt till te.
Så var det dags återsamlas och visa upp vad man hittat.
Deltagarna fick, med Pelle som ledare, möjlighet att delge sina erfarenheter och lära sig nytt om det som går att äta i naturen.
Detta blev bara ett lite axblock av naturens skafferi. Om man vill lära sig mer finns det mycket bra litteratur i ämnet.
Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell