Lördagen 7 maj träffades några vandrarsugna personer vid Dansarbacken.
Hopajola hade utsett Kaljoxadalen till maj månads naturreservat och Ställdalens Naturstudieklubb tog med dem på en vandring till Märrjärvi på Komoramossen.
Hopajola är en orgnisation som vill få människor intresserade av att komma ut i naturen.
De stöder ekonomiskt om det finns projekt som är allmängiltiga och arrangeras av någon idell föreningen. Ett samarbete med Länsstyrelsen ger dem också möjligheter till större satsningar för naturen.
Verksamhetsansvarig Åsa Wistrand berättade om Hopajola innan vi startade vandringen.
Först tog vi oss över Nittälven på en bro som är gjord för att kanotisterna skall kunna komma under även vid högt vattenstånd. Älven var fortfarande strid och säkert lättpaddlad. Så gick vandringen på momark fram mot första mossen. Leden är väl spängade så det går att gå utan storstövlarna men gortexskor, kängor eller vanliga stövlar är ett måste om man skall gå torrskodd.
Några snabbfotade och unga män passerade oss. De gick den ännu inte invigda Postleden som börjar vid Hurtigtorpet i Hällefors och slutar i Kopparberg. Enligt Göran Hagsten, som var med på vandringen och även varit med att dra fram leden, skall den vara cirka 55 km lång.
Bengt Lundell visade på var det en gång varit kolning och han berättade lite om naturens bokmärken. Han visade också på brandstubbar som var ett tecken på att det för länge sedan brunnit på Komoramossen.
Det luktade sommar bland träden. En varm och mättade doft fyllde näsborrarna. När vi gick över myren på spängerna tog näsan in lukten av varm dy. Det vore nog inte tillrådligt att ställa ner foten utanför spängen. På vandringen över Komoramossen passerades två fastholmar med mycket gamla tallar. Det står också tallar som är torra och några har fallit.Vi kunde ana oss till hur framtidens skog skulle se ut nu när den är fredad som naturreservat.
Så kom vi fram till Märrjärvi, ett blått öga i den stora mossen.
Målet för vår vandring var vindskyddet på tjärnens norra sida. Nu mötte vi åter Postledsvandrarn och fick ett trevligt samtal.
Efter att ha intagit dagens lunch, några med rejäla matlådor andra kaffe och matiga smörgåsar gick vi vidare. Några tog sig via Nittälvsbrännan tillbaka till Dansarbacken och vi andra gick samma väg tillbaka. Det kan man göra utan att det känns som en upprepning då man upplever helt andra saker när man ser det från en annan vinkel.
Kopparbergarns skribent passade på att smaka på porsens nya kottar. Funderingar fanns att använda dem till smaksättning av viss dryck.
Väl tillbaka till Dansarbacken vidtog fagning av ängen. Hässjan rensades från förra årets slåtter. Kvistar och löv räfsade ihop.
En brasa tändes där de hopsamlade växtdelarna eldades upp. Det är viktigt att ta undan så mycket som möjligt av det vissna gräset och löven så att inte ängen får för mycket gödning, det tycker inte ängsväxter om. Så blir det fint inför slåttern i augusti och lien kommer inte att behövas slipas lika ofta.
Dagen i Kaljoxadalen avslutades med korvgrillning och trevligt småprat.
Men vi hade en upplevelse kvar och det var att besöka mosipporna. Några nya medlemmar i Naturstudieklubb hade inte haft möjlighet att stifta deras bekantskap tidigare.
28 blommor i olika stadier beundrades och fotograferades. En vädja till er som känner till var dom finns. Åk inte ända fram och parkera bilen. Blommorna växer på båda sidor av vägen och ända framme på vägkanten. Det är lätt att man kör över dom.
Så åkte vid alla hemåt genom ett vårfagert landskap. En hare var det enda vilt som korsade vår väg.
Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundel