2015-09-17
Ställdalens Naturstudieklubb gjorde under lördagen och söndagen en resa österut.
Himlen var gråblå men vi var utrustade med regnkläder och paraply.
Första stoppet blev i Spännarhyttan. Det blev en upplevelse i färg och form. I det som en gång var en masugn, har grafittimålare hittat sitt eldorado.
De gamla stenväggarna var täckta med fantasifulla målningar.
Det blev en perfekt plats för först fikat.
Nästa mål var Avesta.
Där besökte vi Visentparken. Det är verkligen respektingivande djur.
En stor tjur visade upp sig för besökarna.
Han var också nyfiken på vad vi var för underliga figurer.
I Avesta letade vi också reda på Döda Fallen.
För 7000 år sedan bröt Dalälven ny fåra och fallen Stora- och Lilla Helvete samt Södra Helvetet torrlades och är nu Döda Fallen. Det var märkligt att se hur vatten och is format berget.
Efter lunch på värdshuset Dalahästen gick färden mot Sala.
Vi gjorde ett besök i Lilla Istanbul.
Där bor en man, Jan-Erik Svennberg, som har ett stort intresse och kunnande om Turkiet. 1976 började han uppföra moskeer och andra byggnader i mindre format.
De är inte skalenliga men utseendemässigt är de korrekta.
Den Blå Mosken i Istanbul finns bland byggnadsverken. Det är ståhöjd därinne. På golvet finns mattor och på väggarna tavlor.
Jan-Erik tog oss med på en kort promenad för att beskåda en fästning. Den är byggd på en sten där han hade en koja i sin barndom. Man kan fundera över hur han har lyckats få fäste av byggverket på stenen.
Väl tillbaka till huset fick vi besöka ett museum. Där hade han egenhändigt målade tavlor av turkiska politiker och härskare från förr. Vi fick en historielektion i Turkiets utveckling.
För några år sedan blev han kallad till Turkiska ambassaden och fick motta ett vackert diplom för sitt engagemang och kunnighet av Turkiet. På diplomet står, på turkiska och svenska,
”Tack Jan-Erik Svennberg för värdefullt bidrag till Turkisk kulturgärning i Sverige.
Han har också blivit uppmärksammad i pressen.Även turkiska tidningar hade skrivit om hans intresse och kunskap om Turkiet.
Det blev ett mycket speciellt och intressant besök för naturstudieklubbens resenärer.
Nu gick resan mot Åsgårdens Pensionat i Möklinta. Där väntade god mat och en trevlig samvaro. Men det blev ingen sen kväll då dagens alla intrycket gjorde att det kändes lockande att få lägga sig i sköna sängar.
Efter en stadig frukost och nytt kaffe i termosarna åkte vi mot nya mål.
Ingbo Källor blev första uppehållet. Två kristallklara källor, likt klara ögon, i en fuktig gammal skog gav en trollsk stämmning. Mellan källorna rinner en bäck som utvidgas till en tredje damm.
Vattnet kommer från Ingboåsen och varje dygn väller 4,3 miljoner liter vatten fram, 50 l/sekund, och ändå syns inte en krusning på ytan. Den nedre källan var uppdämd till kvarndam.
Med en härlig naturupplevelse i minnet åkte vi vidare.
Nästa mål var det stora brandområdet mellan Virsbo och Ängelsberg. Ett par vägar är nu öppnade för besök.
Det blev en uppskakande upplevelse. Visst har man sett i media hur elden dragit fram men att se det i verkligheten är något helt annat.
Trots att det bara är ett år sedan branden har växtligheten tagit fart på en del ställen.
Men det är den brända skogen som ger starkast intryck.
Färdas man efter vägen mellan Karbenninge och Ängelsberg passerar men genom brandområdet på en höjd och får en bra överblick över förödelsen.
Efter välbehövlig lunch i Västerfärnebo åkte vi mot Ställdalen många synintryck och upplevelser rikare. Paraply och regnkläder låg oanvända i bilarna.
Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell