2014-10-12
Hopajola bjöd in till möte på Dansarbacken.
Temat var att göra upp eld och baserades på boken ”Eld” av folklivsforskaren Yngve Ryd. Han har intervjuat samer om deras olika sätt att göra upp eld under olika förutsättningar och tillgång på material.
Instruktör var David Tverling från Hopajola.
”Ärran” är samernas namn på eldstad.
Vår eldstad var grillplatsen på Dansarbacken.
Det första sättet David visade var att hjälp av björknäver och elddon tända en traditionell brasa av ved.
Veden lägger man upp på två olika sätt. Läggs veden platt ryker den mer än om man lägger upp den så det bildar en topp som fungerar som skorsten.
David hade med sig en fnösketicka och berättade hur man behandlar den för att få fram fnösket som är ett mycket bra underlag för att tända en brasa.
Enen är ett mycket bra underlag för brasa. Fastän den känns blöt på ytan är den alltid torr under barken. Enen finns dessutom över nästan hela världen.
Använder man kvistar och ljung brinner brasan ut mycket fort.
När man ska anlägga en eld har man god hjälp av det tunna skikt som ligger ovanpå björknäver. Med hjälp av detta är det lätta att tända en eld.
David visade också hur man gör en ”naurssa”, det samiska ordet för stockeld. I verkligenhet använder man torrlågor men han tog två bitar av björk. Ena biten blev den understa ”stocken”. På den lade han sedan stickor på tvären tillsammans med töre. Sedan täckte han med den andra ”stocken”.
Den här brasan brinner väldigt länge.
David tillverkade också en fackla. Det var ett bra sätt att transportera eld. Facklan är också bra att lysa sig med.
Han avslutade sin information med att visa hur men använder en rutten björk ”fösk”. Det glöder väldigt länge så man senare behöver lägga till lättantändligt material för att få igång en ny brasa.
Sammanfattningsvis är det bra om man har eldstål (eller tändstickor), näver och gärna töre (stickor av kådrik furu) för starta en eld. Till sist kan det vara på sin plats med en uppmaning att alltid vara försiktig med eld i det fria.
Ställdalens Naturstudieklubb fick gott betyg av David Tverling för sin skötsel av Dansarbacken. Ett extra beröm för att vi lät ängsvädden stå kvar så att insekter som är aktiva sent på hösten också har mat.
Till sist vill jag ta med ett citat ur boken ”Eld”.” När man ser en torrsälj i skogen får man lust att koka kaffe.”
Det blev några mycket fina och intressanta timmar på Dansarbacken. Solen sken och belyste lövträden och lingontuvornas vackra färger. Som vanligt gav kaffepausen en stund för samtal och eftertanken. Naturens läkande och lugnande inverkan på oss människor var ett av ämnena vi tog upp.
Text: Thyra Lundell Foto: Bengt Lundell